DigitaltMuseum
Med en outtröttlig energi och framåtanda verkade Christopher Polhem som företagare och uppfinnare i ett land som under hans livstid gick från stormakt till vetenskapsnation. 1716 adlades han av Karl XII för sina insatser för Sveriges tekniska utveckling.

About the object

  • aboutMed en outtröttlig energi och framåtanda verkade Christopher Polhem som företagare och uppfinnare i ett land som under hans livstid gick från stormakt till vetenskapsnation. 1716 adlades han av Karl XII för sina insatser för Sveriges tekniska utveckling.
  • NamePolhem, Christopher (1661 - 1751)
  • lifespan1661 - 1751
  • GenderMan
  • NamePolhem, Christopher
  • Last namePolhem
  • First nameChristopher
  • General subject termUppfinnare, Uppfinnare, Person
  • Type Person

History

    • Barndom och ungdom
      Christopher Polhems föräldrar var Christina Eriksdotter Schening från Vadstena och Wulf Christopher Polhammar, en tysk köpman som invandrat till Visby där Christopher Polhem föddes 1661.

      Som åttaåring blev han faderlös. Efter ett par år hos sin farbror i Stockholm började han som smådräng på en Upplandsgård. Den i räkning begåvade pojken blev med tiden inspektor på Vansta säteri i Södermanland, där han blev kvar till år 1685.

      Christopher Polhem blev nu alltmer intresserad av teknik och mekanik. Han inrättade en verkstad åt sig, där han tillverkade redskap, verktyg och klockor.
      Med insikt om sina brister i teoretiska kunskaper, kontaktade han flera präster i syfte att lära sig latin. Målet var att sedan kunna läsa vid universitetet.

      Studier i Uppsala
      Christopher Polhem började studera vid Uppsala universitet 1687. Som "inträdesprov" lyckades han laga två astronomiska ur. Därefter studerade han matematik, fysik och mekanik i tre år, innan han ansåg sig färdig. Då hade han också hunnit med att reparera domkyrkans astronomiska ur som slutat fungera. Detta var en bedrift som gjorde att Christopher Polhems rykte som en skicklig mekaniker spred sig.

      Gruvteknik
      1693 fick han i uppdrag att förbättra tekniken för att ta upp malm ur gruvor. När konstruktionen var färdig i modell fick han visa upp den för Karl XI. Kungen blev imponerad av Christopher Polhems arbete och gav honom klartecken.
      Principen var att maskinen transporterade malmen ur gruvan i tunnor, förde dessa till hyttan där tunnorna tömdes och sedan återgick till gruvan för ny lastning. Allt gjordes mekaniskt utan manuellt ingripande förutom vid lastningen av malmen i de tunnor som skulle hissas upp ur gruvan. Denna typ av konstruktioner kallades uppfordringsverk. Detta drevs av ett vattenhjul.öppnas i nytt fönster Från vattenhjulet överfördes kraften till maskinen med hjälp av stånggångar. I själva uppfordringsverket ersatte parallella trästänger de linor man tidigare använt för att hissa upp tunnorna ur gruvan. Trästängerna fördes växelvis uppåt och nedåt och tunnan klättrade först på den ena och sen på den andra med hjälp av de hakar som var fästade på stängerna. Detta uppfordringsverk kallades Blankstötsspelet efter det gruvhål i Falu koppargruva där det installerades 1694.

      Bergskollegium utnämnde Christopher Polhem till direktör över bergsmekaniken år 1698. Två år senare blev han konstmästare vid Falu gruva. Konstmästaren var den som hade ansvaret för att ta upp malm ur gruvan och för de maskiner som man utnyttjade för detta.

      Studieresor
      För att se och lära om teknik i utlandet beviljades Christopher Polhem ett resestipendium av kungen. 1694 började en resa som förde honom till Tyskland, Holland, England och Frankrike. Han studerade där tekniska konstruktioner och anläggningar som dammar och slussar. Säkert tog han många intryck och idéer med sig hem.

      Manufakturverket i Stiernsund
      På den här tiden tyckte många att vi i Sverige borde tillverka mer varor inom landet i stället för att sälja råvaror till utlandet och sedan köpa tillbaka dem dyrt som bearbetade, färdiga produkter.

      Med detta som syfte grundade Christopher Polhem och Gabriel Stierncrona år 1700 ett manufakturverk, en fabrik, i södra Dalarna. Anläggningen namngavs efter finansiären Stierncrona och det tidigare namnet på platsen, som var Sund. Manufakturverket kom alltså att heta Stiernsund. Här ville Christopher Polhem tillverka vardagsvaror att sälja till hushållen. Han startade också tillverkning av delar till ur, vilka skulle underlätta urmakarnas arbete.

      Allt skulle göras så rationellt som möjligt. Maskiner i stället för människor skulle stå för produktionen. Det var något unikt på den tiden och idéerna stötte också på motstånd från arbetarna. Många sinnrika maskiner uppfanns och installerades av Christopher Polhem i Stiernsund. Ett exempel är den maskin för att tillverka kugghjul som idag finns utställd på Tekniska museet.

      Ekonomiskt var verksamheten inte en framgång och han hade själv inte tillräckligt med tid att övervaka produktionen - det fick hans son och svåger göra. Karl XII, som nu var kung, lovade skattefrihet för Stiernsund i syfte att förbättra dess ekonomi.

      1735 dog Christopher Polhems hustru, varpå han lämnade Stiernsund för att slå sig ner hos sin dotter och måg i Stockholm. Två år senare härjades Stiernsund av en brand som förstörde det mesta av anläggningens byggnader och maskiner. Efter återuppbyggnaden fortsatte dock verksamheten även efter hans tid.

      Pedagogik - Laboratorium Mechanicum
      Ett tekniskt laboratorium skulle vara en viktig del i utbildningen av framtidens mekaniker tyckte Christopher Polhem. Därför grundade han Laboratorium Mechanicum 1697. Avsikten var att undervisa, forska och demonstrera för besökare allt som kunde göras inom teknik och mekanik. Hantverkare skulle arbeta med att framställa modeller, medan Christopher Polhem som föreståndare skulle forska och undervisa eleverna med hjälp av modellerna.

      Det mekaniska alfabetet
      En del i pedagogiken var att åskådliggöra alla de maskinelement som varje konstruktör måste kunna. "Det mekaniska alfabetet", kallade han en samling modeller i trä som visade enkla principer för rörelseomvandling och som användes i undervisningen. Så småningom flyttades hela samlingen till Falun och senare till Stiernsund. Den återfördes till Stockholm efter Christopher Polhems död och uppgick i den Kungliga Modellkammaren. I dag finns resterna av modellkammaren i Tekniska museets samlingar.

      Då modellsamlingen fanns i Stiernsund användes den i undervisning i mekanik. Bergskollegium lät utdela stipendier för studier i mekanik vid Stiernsund. Eleverna Carl Johan Cronstedt och Augustin Ehrensvärd, som var där 1729 har lämnat vittnesbörd i ord och bild om verksamheten. Deras anteckningsböcker finns bevarade i Tekniska museets arkiv.

      Anläggningar
      Att bygga slussar, dammar och skeppsdockor var också uppgifter som Christopher Polhem gav sig i kast med. Trollhättefallen behövde slussar för att båtfrakterna på Göta älv inte skulle behöva avbrytas av landtransport. Han hade planer för detta som han utarbetade tillsammans med sin dåvarande assistent, Emanuel Swedenborgöppnas i nytt fönster. Denne var utbildad i Uppsala, vetenskapsman, tekniker och sedermera religionsfilosof. Slussprojektet kunde av ekonomiska skäl ej genomföras förrän 1747 och var klart 1754, efter Christopher Polhems död.

      Christopher Polhem och Karl XII hade även planer på att bygga en kanal som skulle sammanbinda Sverige från väster till öster. Denna Göta kanal stod dock ej färdig förrän i nästa århundrade, 1832.

      Slussbygget i Stockholm var det sista stora åtagandet för Christopher Polhem. Han var nu gammal och fick bäras ner till slussen för att se sitt verk. Arbetet leddes av hans son Gabriel. Christopher Polhem dog 1751, 90 år gammal.

      Text: Peter Du Rietz och Inger Björklund

    • Födelse: 1661

    • Död: 1751

References

License information

  • License Inga rättigheter reserverade (CC0)

Metadata

  • Part of datasetUppfinnare i Sverige (Tekniska museet)
  • ProviderKulturNav
  • Date publishedNovember 28, 2016
  • Date updatedMay 2, 2024
  • UUIDd6e19ad6-e77b-43f9-b183-7b2929b5a6a1

Share to